Jag vilar mig bara, sa pojken, berömdes för han slutat skrika. |
Jag vet inte var jag är, sa fan, kom i himmelriket. |
Jag undrar var fäet är, sa bonden, sökte efter oxarna i spiseln. |
Jag tycker jag ser hustru min, sa Blinde Petter. |
Jag skulle ändå ner, sa han som ramlade utför trapporna. |
Jag skall aldrig göra så mer, sa han som fick smörj. |
Jag krånglar så jag kunde rent slå ihjäl mig, sa gubben, skulle hänga sig och repet brast. |
Jag knallar väl jag också, sa haren, hörde ett skott. |
Jag har ännu långt fram, sa gumman, såg sig tillbaka. |
Jag går min väg för mig, sa loket, körde över grisen. |
Jag går inte av för hackor, sa pälsmakaren. |
Inte dog han brödlös åtminstone, sa rackarn om hästen. |
Ingen lycka utan olycka, sa gubben, begravde käringen och tappade vanten i graven. |
Inga hetsigheter, sa krögarn, slog näsan av hustrun. |
Här ska du få se på gnistor, sa smeden, slog ut ögat på skräddarn. |